De finns en kille i min värld, jag vet inte riktigt vart mina känslor e, dom e ju ute å svävar nånstans i de vilda känns de som ibland. Jag VILL att jag ska bli hans. Men jag vet inte riktigt heller om vad just den killen tycker om mig.. Om de e känslor eller bara på "skoj" allihop. Jag är en som kan bli lätt sårad. Träffa pappa för nån dag sen innan lägret å jag gick till honom, krama om honom å tårarna kom fram. Å liksom få ett gulligt sms där de står "du e den finaste i MIN värld" eller liknande, kommer inte jag å få uppleva, inte än iaf. Ja e väl en sån där bitch som dom sa att ja va för typ no reason, typ länge sen men ändå..

E f*ck, va håller jag på me? Strunt i de jag skrev nyss. Får väl iaf hoppas på att den där Killen, med stort K, vågar att ta för sig mer... :[