Ja, som vissa vet ska ju Victor tas bort den 3/4.. Det är riktigt jobbigt att ens bästa vän försvinner för evigt, att aldrig mer kunna träffa honom, aldrig mer. Jag blir bara illamående av tanken. Han är 20 år men varför ta bort en så pass fräsch ponny för ingen anledning alls? Ägarna säger att han har sååå ont i bakbenen och i ryggen, men jag har böjt och känt på benen och han reagerar inte alls eller ömmar, lika så ryggen, visst han har stått i ca 2-3 månader och de är väl klart att ponnyn tappar muskler men de är bara att sätta igång honom igen så blir han inte så stel å dan. Men det är ju bara att tänka dig själv, du blir mer stel av att bara sitta hel dagarna ist för att röra på dig, eller hur?

 

Här är iaf min resa med Victor.

Han stog i samma stall som Katja ( en ponny jag red hösten 2011). Victors ägare hade fått hem en ny ponny och jag frågade om jag skulle kunna få testa rida Victor nån gång och 1 vecka senare så satt jag på hans rygg, sadeln var extremt obekväm, kändes precis som att sitta på ett berg. Och Victors andra ägare red hennes andra ponny men hon provred en ponny innan som skena iväg när hon precis hade hoppat upp så hon var lite rädd att rida nya hästar och så, de förstår jag. Jag värmde upp och Victor var seg och man fick va på honom nästan hela tiden men sen ville hans ägare rida honom íst så jag fick hoppa upp på hennes nya. Ja de gick ju bra. Sen hade jag ju Katja oxå som jag skulle rida innan jag skulle cykla hem. Mot vintern flyttade Victor till en annan tjej ca 1-2 mil härifrån (Tierp). Hon som hade honom då hade inte "råd" så han stog bara i hagen, tappa muskler och fick inte tillräckligt med mat som han behöver. De kom nya ägare till de stallet där Victor stog innan  och deras dotter har ett halvblod som jag red några ggr och skulle bli medryttare på Meliss (hästen). Men sen kom Victor tbx till de stallet dagen innan han skulle tas bort (2012) men dem nya ägarna till stallet bestämmde sig för att ta över Victor så han fick bli kvar. Jag tyckte att Meliss var svårriden för man måste rida med hela kroppen och vikten så jag frågade om jag kunde få rida Victor ist, jag fick ett ja till svars och resan hade börjat..

2 ggn jag sitter på hans rygg känns han rätt, de skulle vara vi två, vare sig han inte gick att rida på eller världsbäst, de skulle vara vi 2. Det kändes så rätt. Visst han hade knappt nå muskler men de fick han väldigt snabbt igen. 2 ggn jag satt på hans rygg testade jag att hoppa ett räcke på 20 cm, bara prova och känna lite odh sånt. Han var lite seg men ändå så var han pigg. Våren gick och Victor blev mycket finare i kroppen. Men jag hade ett litet problem, de var att jag hade en person som var och hackade på mig, att de skulle va så och den andra saken så osv. "in i de ena örat och ut ur de andra". Jag var stark då så jag kunde ta emot all denna skit som den personen kastade på mig. De fanns ju saker som jag inte vågade berätta för någon men sen släppte jag på de och de kom nästan som överflöd så mycket jag hade att berätta för en vuxen. Sen hade jag ju oxå en perfekt kille i mina ögon men de va nåt som hände och de tog slut och jag vart på mitt sämsta humör, ja jag mådde dåligt av att de tog slut mellan mig och min perfekta kille. jag kände mig bränd på nått sätt, jag var kär men efter händelsen försvann allt, ALLT. Det ända jag har kvar är minnen som iaf är positivt, men jag hade Victor där, jag cykla till honom bara sådär och red en sväng, gråta ut och sen är de bra. När jag kom hem igen var jag iaf på bättre humör och mådde bättre efter att ha tillbringat tid med honom. Jag var en lyckligaste i världen. Men sen precis innan sommaren kom ett sto som är dräktigt. Aa de var ju riktigt gulligt som alla tyckte men jag brydde mig inte. Jag var mycket mycket i stallet under sommalovet och hinderna var högre och högre. Mot slutet av sommarlovet var jag mycket hos min kompis Fanny som har 3 hästar. Jag tog med sen Victor dit i 3 dagar och vi hade jätte kul och han trivdes bra. Vi kom tbx till stallet och alla undrade hur de hade gått och vad vi hade gjort osv. Andra ggn jag var där med Victor så vart de ett jvla liv om att aa men min häst kan ju kasta (inte ge näring o sånt till fölet i magen) om du åker iväg sådär och träffar andra hästar och sen kommer du tbx med alla dessa bakterier. Hon skulle alltid ha rätt men jag gav mig aldrig. Hon började att betee sig som en skyjvla bitch mot mig och de va fel om jag red med snodd på victor eller om jag hade ett annat täcke på honom och sådär. De va ju inte ens i närheten av hennes ponny eller något alls, hon har ju sitt sto som är dräk´tigt, de räcker väl med de?? Tydligen gjorde inte de. Jag stred om att jag skulle få ta med Victor till Fanny men de va precis som att hon hade tagit över stallet och de va hon som skulle bestämma om man fck åka iväg med sin ponny/häst. Hösten närmade sig och jag kom hem 8/10 ggr gråtandes för att hon hade vart på mig igen om massa olika saker. Jag var riktigt svag då. De va jag. Vintern var nästan här och och hade löshoppat Victor upp till 120 cm och all sa bara men han är en gammal gubbe så han kommer inte klara höga höjder, jag knäppte dem alla på näsan ;) När jag red hoppade jag högst 110 cm men endast ett enstaka hinder. Och sen åkte han på en hovböld, han har nu stått ända sen i slutet av november om jag minns rätt. Nu säger dem att han har så ont i både rygg och bakben så dem måste ta bort honom, jag har själv känt igenom honom och han reagerar inte alls, BULLSHIT! Jag har hämtat alla mina saker som jag hade där oh jag va verkligen i chock när jag fick höra vad som är bestämt, jag dog inombords, inga ord kan beskriva känslan att han snart ska försvinna. Den dagen jag hade fått reda på vad som händer satt jag och grät HELA kvällen, man såg att jag hade gråtit mycket dagen innan. Jag är helt krossad. Har slutat att lita på folk, knappt ens så att jag litar på min bästis längre. Är totalt krossad av känslan. Allt bara snurrar runt i huvudet och jag har RIKTIGT svårt att koncentrera mig, kommer ha svårt i skolan en tid framåt... Men om jag säger de såhär så fick han iaf ett bra extra år med mycket kärlek och pyssel och han kommer alltid att finnas i mitt hjärta, en riktig läromästare var han.

Snart gallopperar du på dem evigt gröna ängarna, ha de gott min vän<3 

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)